En romantisk historia.....

Att vi träffades var inte riktigt en slump, våra vänner hade ett finger med i det spelet. Lite match-making alltså. Inget som Mirelle var speciellt förtjust i men gick med på att träffa Thomas.

Thomas blev lite mer överrumplad och hann nog inte tänka varken ja eller nej. Mirelle och Annika ringde nämligen upp Thomas och Jörgen en lördagskväll och frågade om de ville gå med ut. Maria K och Peter skulle följa med och då kändes det inte lika mycket som en dejt.

Jaha, ljuv musik uppstod redan första kvällen, mest i form av "Heaven's on Fire" och "TNT" som en försigkommen Thomas hade köpt av en mycket trevlig taxichaufför.

På det spåret fortsatte det och efter ca ett halvår tyckte vi att det var onödigt att bo i två lägenheter, vi spenderade ju ändå all ledig tid hos varandra. Mirelles lilla etta såldes och så vart vi sambosar. Att pussla ihop möbler och stil var otroligt lätt - man kunde tro att vi hade bestämt färger och vem som skulle köpa vad innan vi ens träffats. Det gick enormt smidigt.

Efter att nästan ha köpt ett sommarställe (stuga är väl synd att säga), kom vi på att vi kanske borde se över vårt permanentboende istället. Vi delade ju rum med Anton och det var ju inte så optimalt. Vi ville båda helst ha hus och undersökte olika alternativ. Att bo kvar på Lidingö var något vi båda ville, men trodde omöjligt med tanke på priserna.

När vi kom hem från vår Rom-resa i maj 2003 såg vi att det hade varit visning på ett hus på Lidingö som såg ut att kunna tilltala oss, både i pris och ålder. Vi tänkte det kunde var kul att kolla in lite närmare, även om vi inte hade tänkt köpa just nu...
Jaha, vem har sagt att man inte kan hitta sitt hus på första visningen?? För visst blev det så efter mycket om och men.

Har man haft som tur som Mirelle att få en romantisk kille som Thomas så kan man bli bjuden på en överraskningsresa till Italien. Det var i oktober 2003 och på en sagolik plats i Soave i Valpolicelladistriktet så frågade han om Mirelle ville gifta sig med honom! Mirelle sa naturligtvis ja på fläcken (såna här tillfällen får man vara rädd om) och det skålades i medhavd skumpa, ett glas ligger fortfarande kvar där nånstans.
Planen blev sen att gifta sig i maj följande år och det ordnades med kyrka och lokal men...

...så hände det som vi båda hade sagt inte fick hända förrän efter maj - Mirelle blev gravid! Jaja, efter en viss chock, var det bara att bestämma hur vi skulle göra med majbröllopet och ganska snabbt kom vi fram till att det fick bli ett vinterbröllop istället. Och vilket bröllop det blev - sol och snö om vartannat. Vigselcermonin kändes enormt överväldigande och festen efteråt var så rolig att vi inte ville gå därifrån.
Bröllopsresan till New York var helt otrolig och vi övade på Mr and Mrs Suatan trots att Mirelles pass fortfarande sa Svensson.

Efter 9 månader och en vecka så tittade äntligen vår lille son ut!
Den 11 augusti fick vi se vem det var som börjat styra våra liv redan på mycket tidigt stadium - det var Vincent.....